Så här inför den internationella kvinnodagen så kan jag inte göra annat än att tänka på alla de kvinnor som genom historien betytt så väldigt mycket för geografin. Vi har karterat havsbotten, satt dåtida rekord för djuphavsdykning och bestigit berg – allt med mycket lite, eller ingen alls, uppskattning.

Så nu står jag här, professionell geograf, och varje dag känner jag mig sedd och uppskattad för min kompetens – och slipper gömma mig i skuggan av min kända make eller bara nämnas i fotnoten till fördelen för min manliga kollega.

Det är av vördnad inför alla de kvinnor som kämpat i motströms för att jag ska kunna stå där jag står idag som jag vill hjälpa till att lyfta fram några av dem lite extra.

Först av alla att upptäcka en komet genom ett teleskop

Maria Mitchell (1818-1889)

Maria tillbringade uppväxtåren med att göra komplexa navigationsberäkningar åt sjökaptener, avgöra när solförmörkelser skulle ske och registrera stjärnornas rörelsemönster.

När hon var 29 år gammal blev hon den första personen någonsin att upptäcka en komet genom teleskop, vilket 16 år senare gav henne den danske kungen Fredrick IV:s guldmedalj.

Marias upptäckt resulterade i att hon blev USA:s första professionella astronom och att hon blev den första kvinnan att bli inbjuden i the American Academy of Arts and Sciences.

Maria Mitchell upptäcker komet

Maria Mitchell fick kungligt pris för sin upptäckt.

Delaktiga när djuphaven började utforskas

Jocelyn Crane Griffin (1909-1998), Gloria Hollister Anable (1900-1988) och Elsa Bostelmann (1882-1961)

Året var 1930 när två manliga forskare sänktes ner i den atlantiska oceanen i ett litet stålklot. Ovanför ytan säkerhetsställde en grupp kvinnliga forskare att den här nya manicken, kallad batysfär, faktiskt fungerade som den skulle.

Det här var det första riktiga försöket att utforska djuphavet.

På båten stod Jocelyn Crane Griffin och identifierade allt maritimt liv.

Gloria Hollister Anable pratade i telefon med männen i batysfären via en fast kabel som sträckte sig mellan de två fartygen. Gloria transkriberade allt männen beskrev och delgav dem information om på vilket djup de befann sig, samt väderlek och tid.

Både Gloria och Jocelyn dök i batysfären och vid ett tillfälle slog Gloria rekordet för största djupet en kvinna någonsin nått.

Elsa Bostelmann satt på ett laboratorium på Bermuda. Efter varje dykning omvandlade hon forskarnas transkriberingar och skisser till dramatiska målningar.

Karterade Grand Canyon och besteg berg

Barbara Washburn (1914-2014)

Barbara kartlade, tillsammans med sin man Bradford Washburn, hela Grand Canyon. Till sin hjälp hade de flygfoton, lasermätningar och en odometer på hjul. Projektet tog sju år och nästan 700 helikopterturer över området.

Paret var bland de första att bestiga Mount Hayes. Barbara var klädd i friluftskläder för män, det gjordes ännu inga för kvinnor.

Under bestigningen fick hon ta ledningen över särskilt osäkra passager – hon var tillräckligt lätt för att lyckas dra sig upp om marken skulle rasa under henne.

The Grand Canyon

Grand Canyons storslagna landskap utgör idag en nationalpark i USA, och är ett världsarv enligt Unesco. 

Karterade havsbotten och drev teorin om kontinentaldrift framåt

Marie Tharp (1920-2006)

När andra världskriget rasade kallades Marie Tharp (1920-2006) manliga kollegor in för att strida. På universiteten ekade platserna tomma. Marie såg sin möjlighet att börja studera geologi – ett forskningsområde som generellt inte visat någon större välvilja gentemot kvinnor.

Efter examen jobbade hon i fält för ett oljebolag men anställdes sedan som teknisk assistent på Columbia University Lamont Geological Observatory.

Tillsammans med sin kollega Bruce Heezen antog hon den stora utmaningen att kartera havsbotten.

På den tiden var det förbjudet för kvinnor att arbeta på forskningsskeppen men det hindrade inte Marie. Bruce fick helt enkelt sköta fältdatainsamlingen medan Marie satt i källaren på universitetet och omvandlade all data, från hundratals expeditioner, till fysiska kartor.

Det var under karteringen av Atlantiska oceanen som Marie noterade en dal som löpte längs havsbottnen. Från detta drog hon slutsatsen att den olika bitarna av jordskorpan måste förflytta sig.

Detta avskrevs först av Bruce som ”tjejsnack”.

Men Marie kunde backa upp sin slutsats med ytterligare bevis. Hennes teori antogs även av det geologiska sällskapet – jordens kontinenter hade en gång varit en enda landmassa som sedan separerats av tektoniska krafter.

Kartan över havsbotten publicerades och ett år efter det fick Marie ta emot Hubbard-medaljen som ett erkännande för sina prestationer.

Läs mer om dessa kvinnor och andra kvinnliga äventyrare här.