Vad då, finns det något annat än shapefilen? Som dessutom är bättre? Absolut. Många ser fortfarande trotjänaren shapefilen som sitt primära filformat för arbete inom GIS. Det finns tillfällen där shapefilen är praktisk men du som jobbar i ArcGIS till vardags skulle underlätta mycket för dig själv genom att börja växla över till geodatabaser i större utsträckning.
Shapefilen är ett populärt, enkelt och öppet filformat – skapat av Esri (vilket många faktiskt inte tänker på) – för en herrans massa år sedan och har på den tiden spritt sig långt utanför ArcGIS och Esris programvaror.
Du som arbetar i ArcGIS och:
- behöver dela filer för användning i annan programvara, eller
- snabbt behöver enklare geoobjekt och attribut
kan fortsätta med den gamla godingen shapefilen. (Det finns trots allt en god grund för dess långvariga och ihållande popularitet.)
När borde du istället använda något annat än shapefilen?
Så när är det vettigt att använda något annat än shapefilen? Svar: vid alla andra tillfällen än ovan nämnda.
För bortanför shapefilerna finns det faktiskt ett annat sätt att jobba med geografiska data som på många sätt underlättar för dig – samtidigt som den ger din roll som GIS-expert högre status i organisationen genom att låta dina kollegor och andra samarbetspartners uppleva hur GIS:et underlättar för dem.
Som vi tidigare berättat så finns det något bättre än en shapefil: geodatabaser.
Geodatabaser används ofta lite slarvigt synonymt för det som rent krasst handlar om att geoobjektklasser lagras i geodatabaser. Det viktiga handlar dock om att man avser ett modernt, smartare sätt att jobba med GIS-data.
Fördelar med att samla geoobjektklasser i en geodatabas
När du väljer att samla geoobjektklasser i en geodatabas får du samtidigt tillgång till en rad databasförmågor som underlättar datahanteringen. Det kan låta tunt men effekterna av detta leder till flera stora fördelar, där ordning och reda på data ofta lyfts fram som den allra mest värdefulla.
Därutöver innebär data samlad på en central plats i en geodatabas också att:
- Mindre utrymme krävs. Den datamängd som behöver lagras, sparas och ajourhållas minskas, till exempel genom att dubbletter enklare kan undvikas, felaktiga data kan hindras att alls samlas in och befintliga data kan valideras via olika regler.
- Fler kan redigera data samtidigt. Beroende på typ av geodatabas kan både du och dina kollegor redigera data, utan att ni behöver oroa er för dubbletter, borttappade data och annat som brukar vara problematiskt med shapefiler.
- Samarbete och datadelning underlättas. Du kan använda appar och tjänster för att låta kollegor, samarbetspartners och andra att enkelt samla in nya eller uppdatera befintliga data – på ett sätt som bara låter ”rätt” data sparas in i geodatabasen.
- Datakvalitén ökar. Du kan sätta upp regler som styr hur data ska hanteras i databaser. Det ökar datakvalitén vilket leder till bättre information och underlag. Du, chefer, kollegor och andra kan lita på att informationen är korrekt vilket gör att beslut blir enklare att fatta, få stöd för och genomföra.
Det finns ännu fler fördelar men totalt sett innebär en datahantering som utgår ifrån lagring i geodatabaser att du får bättre koll och kan låta fler dra nytta av de GIS-data som finns i organisationen – säkert och kontrollerat.
(Och ja, shapefilen kan ses som en slags geoobjektklass men den lagras inte i geodatabaser och du tappar därmed alla fördelar geodatabasen tillför.)
